Carmen

Varför väljer vi att sätta upp just Carmen? Det som inspirerade Georges Bizet i Paul Merimées novell om gatflickan Carmen i utanförskapet i södra Spanien på 1800-talet är än idag en verklighet för många människor i Europa.

Genom att återvända till Merimées och Bizets ursprungliga tanke att skildra människor som lever utanför samhället blir föreställningen paradoxalt nog nyskapande.

Carmens öde är verkligt, hon finns mitt ibland oss. Nu vill hon sjunga i Dalhallas sensommarnatt om den sanna friheten att få vara sig själv och förverkliga sina drömmar.

Carmen är en opera i fyra akter med musik av Georges Bizet och libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy, baserat på Prosper Mérimées kortroman Carmen. Operan uruppfördes i Paris den 3 mars 1875 på Opéra-Comique men mottogs skeptiskt av publiken. En av anledningarna tros vara den socialrealistiska miljön.

Kärlek, svartsjuka och död var inget nytt inom operan, men hade dittills endast utspelats i de högre samhällsklasserna och inte bland arbetare och lägre militärer. De flesta tilltänkta titelrollsinnehavare hade på ett tidigt stadium avböjt därför att de fann Carmen alltför skamlös.

Ledaren för Opéra-Comique var ohöljt fientlig till projektet - han fruktade att teaterns renommé skulle fördärvas om publiken ansåg Carmen omoralisk.

Den nästan eniga franska kritikerkårens skepsis delades inte av dåtidens giganter. Richard Wagner, Johannes Brahms och Pjotr Tjajkovskij var positiva och filosofen Friedrich Nietzsche skrev beundrande om det nyskapande i verket.

Efter stor framgång i Wien samma år har den gjort segertåg jorden runt och är idag en av de mest spelade och populära operorna genom tiderna.

Operan utspelar sig i Sevilla på 1820-talet. Carmen arbetar i en cigarettfabrik. Hennes vänner är smugglare, småtjuvar, prostituerade och andra i samhällets utkanter. Carmen bedårar männen genom sin skönhet och sitt utmanande sätt. Hon arresteras efter ett bråk men förmår korpralen Don José, som vaktar henne, att släppa henne fri genom lova honom sin kärlek.

Don José straffas men beger sig sedan till Lillas Pastias krog där Carmen väntar. Där skildrar tjurfäktaren Escamillo sina bedrifter och Carmen lyssnar hänfört. Hon dansar för Don José men hånar honom när han vill återvända till kasernen. När löjtnant Zuniga uppvaktar Carmen råkar de båda männen i slagsmål. Don José ansluter sig till zigenarnas rövarband.

Men Carmen tröttnar snart på Don Josés eviga svartsjuka. När Escamillo kommer till deras läger för att bjuda in Carmen tjurfäktningen blir Don José rasande och försöker skjuta honom. Micaela, Don Josés flickvän hemifrån, bevittnar alltihop från ett gömställe. Hon har kommit för att hämta hem honom till hans döende mor. Han följer motvilligt med men svär att han ska återvända.

Carmen eskorteras av Escamillo till tjurfäktningsarenan. Vänninorna varnar henne för att Don José är i närheten. Han försöker förgäves påminna Carmen om deras kärlek men hon förklarar att hon nu tillhör Escamillo. Han knivhugger henne till döds samtidigt som hurraropen från arenan visar att Escamillo besegrat tjuren.

Även den som aldrig lyssnat på opera kommer garanterat att känna igen mycket av musiken i Carmen. Därför är Carmen en alldeles utmärkt »nybörjaropera»!

Efter den berömda ouvertyren serverar Bizet den ena slagdängan efter den andra. Habaneran, där Carmen sjunger om att kärleken ger blanka tusan i alla regler. Seguidillan, där Carmen förtrollar Don José när hon sjunger om en natt av dans och passion på Lillas Pastias taverna.

Don Josés smäktande kärleksförklaring till Carmen i Blomsterarian. Och naturligtvis Toreadorarian, där Escamillo beskriver tjurfäktningens dramatik och hur matadorens dödsförakt belönas med kärleksfröjd.

För att bara nämna några! Längre ner på denna sida finner du YouTube-klipp med de mest kända styckena.